Och det jävliga är nog att det har du inte. Om du inte bär på det själv eller ligger nån annanstans på autismspektrat. Det blir bara mer och mer klart för mig att det är så, även om jag liksom inte riktigt fattat allt än som är annorlunda mellan mig och alla andra därute. Jag bara vet att normala människor fungerar annorlunda och att de ofta ser saker väldigt annorlunda än vad jag gör.
Det blev litet extra tydligt nu imorse, faktiskt. Tvungen att skriva ner det för att liksom tänka efter litet. Jobbar på ett jobb där jag förväntas skriva en massa klyftiga saker hela tiden och periodvis kan det liksom bara låsa sig. Så imorse vaknade jag och hade hela huvudet fullkomligt stormande av historier och sammanhang och inspiration för att få ner allting ordentligt. Det bara blev inte riktigt så. Lyckades få ner en av alla dessa tusen prylar ordentligt och hörde sedan av mig till min chef. Hon är inte helt van vid aspies och förstod inte vad jag menade med att jag ville arbeta hemifrån så att mitt flöde inte klipptes av nu när jag väl hade litet inspiration.
Förstås heter det ju att nej, så lätt försvinner ju inte inspiration, så det var väl onödigt att jobba hemifrån just av den anledningen. Och det stämmer ju. För de allra flesta.
Men hur i hela friden kan man förklara en sån sak? Det är ju jättebökigt, faktiskt, att försöka förklara hur allt det där hänger ihop och hur linjära tänken liksom inte blir linjära hos mig och att jag därför inte bara kan plocka upp dem igen om jag blivit avbruten av något annat. Försökte förklara det litet fint i ett sms och tror att det säkert bara blev jättekonstigt. Jag kan ju inte förklara. Ibland upplever jag det som att alla ord jag har lärt mig egentligen bara är halva ord. De räcker liksom inte till att beskriva det jag vill beskriva. Det saknas ett par dimensioner, eller så är språket bara väldigt fattigt.
Men att bara förklara att jag är litet grann en Rain Man på sätt och vis och att man lätt blir luras av att jag kan prata rent, skriva, läsa och klä mig själv funkar kanske inget bra. Så hur i hela friden gör man? Det är verkligen jätteknepigt, det här. Måste nog sätta mig snart och ta en ordentlig prata med folk jag jobbar med och bara försöka förklara hur min värld ser ut och hoppas på att de förstår skillnaderna. Har gjort det litet grann förr, men inser att jag verkligen är litet ovanlig och att det är svårt att hänga med i mina tankar och allting. Och att jag behöver litet extra anpassning för att jag ska funka. Men att jag också kan göra helt otroliga och jättehäftiga prylar om jag bara får chansen.
Det är liksom litet... förvirrande... allting sånt här. Jag vet inte om jag ens själv nånsin kommer förstå bättre, men det känns verkligen just förvirrande.
.
I am very sociable.
