Gandhi

You must be the change you wish to see in this world - mahatma gandhi

.

I am very sociable.

Litauen

På torsdag smiter jag iväg till Litauen ett par dagar för att föreläsa och litet annat kul. Fint tänker jag. Men jag kanske inte är så duktig på att uppdatera just då, inbillar jag mig. Hoppas ni står ut. Kanske dumpar upp litet bilder sen, vartefter. Kan bli fint.

.

I am very sociable.

Som ett rosa rymdskepp

Som ett rosa rymdskepp av molnslöjor dansandes över från den ena sidan till den andra i galaxen Mjölkgatan. Andas. Försöker fånga in en gnutta känsla för mig själv. Det går litet si och så ibland. Bara det där lilla rosa som känns utspätt och ödesmättat andfått. Som om jag skrapats ut över himlen och tunnats ut till den gräns där jag själv känner att jag är på väg att brista. En spökfigur. En dröm. En varelse utan riktigt mål och utan mening. Bortsett från att jag vet precis var den meningen är och hur den ser ut och vart den vill.

Litet så kan man säga att jag känner mig ibland. Det är så mycket som händer just nu. Jag hinner väl kanske inte helt med att andas alla gånger. Inte varva ner. Inte ta de där långa baden. Du vet... lägga sig i ett riktigt jättevarmt skumbad, slänga på litet triphop i högtalarna man dragit in i badrummet och så tända ljusen, släcka lampan och gräva ner sig i någon riktigt halvrisig och megasentimental Anne Rice-roman om deppiga antihjältevampyrer. Det är sånt jag älskar att göra. Det har bara inte blivit av.

Jag älskar att gräva ner mig i min jätteantika gamla datorskärm som jag borde bytt för flera år sedan. Spela riktigt snabba actionspel av olika slag. Allra mest gillar jag fortfarande Unreal Tournament. Kanske mest av dem versionen från 2004. Den är himla cool. Och jag är grymt bra på den dessutom. Jag tror jag kan slå vilken kille som helst i min omgivning nu. Skulle jag spela den mot någon så skulle jag vinna. Det var en stund sen jag hade chansen att verkligen göra det.

Annars? Jag bara längtar tillbaka till livet. Tänk om jag hade möjigheten att flytta ut på landet, en liten stuga nånstans. Min familj, en bula i vädret allra helst. Baka, laga god mat, läsa, pyssla i trädgården och allt vad man nu gör. Och så ha ett helt normalt arbete som inte kräver så många timmar som jag arbetar just nu. De där alldeles för många timmarna. Det vore litet intressant att bara få leva. Jag saknar den möjligheten. Att bara ha ett liv. Jag tror att jag ska försöka ta den chansen ifall den bara dyker upp. Om jag bara alls får möjligheten.

Jag tycker jag har förtjänat det. Det har varit tuffa år hittills. Och på sistone mest stressade år. Och förvirrade år. Men jag är nog alltid litet grann förvirrad ändå. Det kanske man får leva med. Det känns väl mest som att det hör till.


.

I am very sociable.

Så... varför Throne Room Darling?

Ganska mycket så att jag fått någon konstig kick från samhällets sida och gått från att vara rätt konventionell kontorsbrud med hyfsad lön som gått från kundtjänst och sånt till ekonomi och sen lämnat helt. Blev nån slags hovfolk utan att egentligen komma just nära hovet. Men hangaround eller nåt bland en massa ganska rätt så betydelsefulla människor. Det har varit ett rätt konstigt liv sedan dess. Den världen kan ibland se litet annorlunda ut. Och min kalender ser verkligen väldigt annorlunda ut också. Det blir inte så mycket att sitta hemma och spela World of Warcraft, liksom.

Det är litet ironiskt menat, med andra ord. Jag är litet grann en bråkstakig figur som springer runt i mina fortfarande litet grann gothinspirerade kjolar och klänningar och mina svarta krucifix och hänger bland de där figurerna i toppen någonstans. Tycker livet är ganska trevligt, men jag skulle gärna ta det litet lugnare och ha tid med er. Och med livet och allt sånt. Så det här är väl min lilla tillflyktsort. Min lilla hemliga busplats där jag får möjlighet och tid att bara vara jag och ha liet mer tid med er. Alla inte alls så många ännu som faktiskt följer mig.

Kewlness, ladies! Även en rätt så ung gothbrud kan ta sig hela vägen till de där skumma delarna av samhället som folk inte ser så ofta. Kan ni tänka er det?

Well, det är i alla fall jag. Och litet grann förklaringen till det för mig litet skämtsamma namnet på bloggen. Bara så ni vet. Typ. Inte för att det egentligen spelar så stor roll.

.

I am very sociable.

Annas låt ska fanimej spelas minst en gång idag - ändå!

Amanda gillar den visst också. Bra ju.


.

I am very sociable.

Såhär ska man inte börja en ny blogg

Ok. Såhär ska man inte börja en ny blogg, men jag får väl så lov. Lovade mig själv att jag skulle börja ta tag i mitt liv och hitta tillbaka till någon sorts privat sfär som jag kanske inte haft på ett tag. Det har varit mycket jobb och en hel del sånt där som innebär att träffa människor tjugofyra timmar om dygnet. Det har varit extremt långa arbetsdagar, väldigt mycket jobb, för litet betalt för de väldigt många timmarna för att jag är för dålig på att ta betalt, för många möten, för många åtaganden. Och tillslut så håller det bara inte.

I fredags rasade jag samman och bara bröt ihop inne i stan. Det måste ha varit i fredags. Men jag minns inte helt. Det är litet upp och ner med tidsuppfattningen just nu. Och igår totalrasade jag. Bara grät och grät hysteriskt. Föll in i väggen totalt. Det var inte något jag hade hoppats skulle hända, men jag var dum nog att inte lyssna på signalerna. Och vad händer nu? Vad gör jag nu?

Ångest, trötthet, utmattning. Sånt. Jag orkar liksom inte mer nu. Kan inte. Vill inte. Grejar det bara inte.

Rensar ur kalendern, men känner ändå smärtan i bröstet, ångesten i magen, paniken i huvudet och rastlösheten i armar och ben. Och så den totala orkeslösheten och villrådigheten. Inför precis allting.

Hur gör man för att hantera väggen då den kommer alltför nära? Jag bara undrar.


.

I am very sociable.

You have no idea

what it means to be gifted with Asperger's Syndrom.

Och det jävliga är nog att det har du inte. Om du inte bär på det själv eller ligger nån annanstans på autismspektrat. Det blir bara mer och mer klart för mig att det är så, även om jag liksom inte riktigt fattat allt än som är annorlunda mellan mig och alla andra därute. Jag bara vet att normala människor fungerar annorlunda och att de ofta ser saker väldigt annorlunda än vad jag gör.

Det blev litet extra tydligt nu imorse, faktiskt. Tvungen att skriva ner det för att liksom tänka efter litet. Jobbar på ett jobb där jag förväntas skriva en massa klyftiga saker hela tiden och periodvis kan det liksom bara låsa sig. Så imorse vaknade jag och hade hela huvudet fullkomligt stormande av historier och sammanhang och inspiration för att få ner allting ordentligt. Det bara blev inte riktigt så. Lyckades få ner en av alla dessa tusen prylar ordentligt och hörde sedan av mig till min chef. Hon är inte helt van vid aspies och förstod inte vad jag menade med att jag ville arbeta hemifrån så att mitt flöde inte klipptes av nu när jag väl hade litet inspiration.

Förstås heter det ju att nej, så lätt försvinner ju inte inspiration, så det var väl onödigt att jobba hemifrån just av den anledningen. Och det stämmer ju. För de allra flesta.

Men hur i hela friden kan man förklara en sån sak? Det är ju jättebökigt, faktiskt, att försöka förklara hur allt det där hänger ihop och hur linjära tänken liksom inte blir linjära hos mig och att jag därför inte bara kan plocka upp dem igen om jag blivit avbruten av något annat. Försökte förklara det litet fint i ett sms och tror att det säkert bara blev jättekonstigt. Jag kan ju inte förklara. Ibland upplever jag det som att alla ord jag har lärt mig egentligen bara är halva ord. De räcker liksom inte till att beskriva det jag vill beskriva. Det saknas ett par dimensioner, eller så är språket bara väldigt fattigt.

Men att bara förklara att jag är litet grann en Rain Man på sätt och vis och att man lätt blir luras av att jag kan prata rent, skriva, läsa och klä mig själv funkar kanske inget bra. Så hur i hela friden gör man? Det är verkligen jätteknepigt, det här. Måste nog sätta mig snart och ta en ordentlig prata med folk jag jobbar med och bara försöka förklara hur min värld ser ut och hoppas på att de förstår skillnaderna. Har gjort det litet grann förr, men inser att jag verkligen är litet ovanlig och att det är svårt att hänga med i mina tankar och allting. Och att jag behöver litet extra anpassning för att jag ska funka. Men att jag också kan göra helt otroliga och jättehäftiga prylar om jag bara får chansen.

Det är liksom litet... förvirrande... allting sånt här. Jag vet inte om jag ens själv nånsin kommer förstå bättre, men det känns verkligen just förvirrande.



.

I am very sociable.

~~~~Affär~~~~

Jag vill ha en affär. Med livet. Du vet... livet. Naturen, universum, vindarna, vågorna, träden, blommorna, dofterna, tankarna, maten, vinet och all den där brännande ursköna whiskeyn som får mig att knipa med ögonen och snörpa med munnen och direkt vilja ha mer.

Jag vill ha en affär med kärleken, med drömmarna, med hoppet, med tron, med allt vad snygga kläder heter och en mycket mer vältränad kropp än min och med allt det där jag gått och fantiserat om så länge. Drömmar. Liksom. Drömmar.

Jag vill få känna att jag lever. Jag vill få ta mig bort från alla krav och alla måsten och allt jobbet och allt sånt och bara få flyga iväg. Resa iväg. Till livet. Det där riktiga livet, till allt det jag inte vågar tänka och till allt det som hivar min ångest långt, långt bort så att jag slipper den. Jag vill ta semester från mina gråttunga ögon och min känsla av att alltid ha andan i halsen.

Det är så väldigt mycket intryck här. I den här världen. Det är så mycket som jag tänker att jag borde kunna hantera och som jag ändå inte kan hantera. Och jag vill helst bara få ta min semester och fly. Eller flytta. Det går så bra vilket som. Undrar vad som händer ifall jag gör det. Finns det några bra svar på det?

Låt mig bara få flyga iväg. Dit där det inte är lika mycket av alltför mycket. Bara låt mig få flyga...


.

I am very sociable.

Taggar och sprutor och flickor

Gah! Att det ska vara så frustrerande att lägga till en massa gadgets hela tiden. Det borde vara enklare vid det här laget att trycka in en massa code tags precis överallt. Men nu är i alla fall det mesta fixat. Skitbra, även om det förstås alltid ser för jävligt ut. Det ska vara estetiskt och rent. Har ingen sagt det till snubbarna och snubbinnorna och henisarna som gör allt sånt? Jag förstår inte att det ska vara så krångligt.

Tycker allt är krångligt. Folk ska vara så märkvärdiga då de gör saker hela tiden. Aldrig sådär att det är raka puckar, inte. Antar att det är jag som är fånig. Eller inte fattar mig på saker igen. Men jag tycker faktiskt att de krånglar mer än nödvändigt.

Nu är det i alla fall gjort.

Och solen skiner ute. Det är fortfarande kallt. Det är inte rättvist. Skiner solen, så ska det vara varmt ute. Det har jag bestämt för mig.

Om en liten stund kommer C över i alla fall. Roar mig väl litet. Hoppas jag. Fick tag i'na till sist. Det är bra.

Ska ta spruta ikväll. Sticka mig litet. Vi behöver inte gå in på det just nu. Vi kan väl bara enas om att säga "Aj!".





.

I am very sociable.

TRD - ItM

.

I am very sociable.